P a p e r w o r k

 
Nu har vi börjat!! Först och främst har jag berättat för nästan alla i släkten nu. Jag har varit så rädd för deras reaktioner. Men vartenda än i familjen har varit otroligt stöttande och glada för min och Wades skull. Tack gode gud. Jag har skrivit ut dokument och instruktioner, stämplat med the bald eagle. Jag har letat fram mitt födesebevis, vaccinationskort, information om mina resor de senaste 5 åren.  Samlat ihop bevis för att vi har en genuin relation. Screen shottat alla miljontals facetime samtal. Fotat av hans söta kärleksbrev till mig. Samtal ihop mina boarding kort till Arizona. Hittat bilder frånoss tillsammans från 2011. Jag har köpt ett anteckningsblock och gjort check-listor. Gjort en plan för vad vi kan jobba på nästa gång jag är där. För varje steg känns det som vi kommer lite närmre. Det är så himla typiskt mig att fixa med sånt här. Det är alltid jag som planerar våra resor in i minsta detalj, bokar, hittar hottellen. Jag älskar att längta efter saker, och mitt sätt att göra det är att låta planeringen ta upp så mycket av min tid som det bara går. Jag tror jag ligger 100 steg i förväg. Vi har inte ens skickat in vår ansökan än och jag är redan halft färdig med hela processen. Ivrig eller vad?
 
 

Visa + Green Card

Julia: Så himla himla kul Eira att ni äntligen ska bo på samma plats!! Vad ska du hitta på där borta? Och hur gör du med greencard osv? Åh lycka till med allt!!
 
Svar: Åh tack goa du!!! Ja äntligen kan vi bli ett normalt par haha! Som jag längtat.
Vad exakt jag kommer arbeta med återstår att se, jag tänkte kolla om jag kan göra lite research på jobbmöjligheter när jag åker dit i mars. Jag uppdaterar när jag vet mer:) Vi kommer att ansöka om K1 visa - också kallat fiance visa. Vilket i korta drag innebär att vi ansöker om tillstånd till giftemål, och när vi fått detta tillstånd har vi 90 dagar på oss att gifta oss från det att jag träder in i USA. Först efter att vi gift oss har jag tillstånd till att bo där, och först då kan jag ansöka om att få arbeta där - green card.
Jag kan alltså inte börja jobba direkt efter att jag fått mitt resident visa, utan måste ansöka om arbetstillstånd i en separat process. Så vi kan nog räkna med att det tar ett bra tag innan allt fallit på plats! Dessutom tror jag det är så att man måste uppdatera sitt K1 efter ett par år för att först då ha tillåtelse att bo i USA permanent.
 

You never know what you had till it's gone

Tid har fått en annan mening den senaste tiden. Den känns dyrbar. Den känns knapp. Som sand i ett timmglas. Tiden måste uppskattas innan den rinner iväg. Det måste kramas lite hårdare och ses lite oftare. Vartenda litet sandkorn räknas. Och så tänker man - jag önska att jag alltid levde såhär.
Att det ska till något så drastiskt som en flytt till andra sidan atlanten. Är det inte typiskt att man blir bästa vän med en klasskompis, sista terminen av 4 år tillsammans? Sån är jag i alla fall. När tiden håller på att försvinna, det är alltid då jag tar vara på den som mest. Men att leva såhär, med den tacksamhet och motivation till att ta till vara på det som finns omkring mig - det är så alla dagar borde vara. Dagarna känns rikare och viktigare. Och skillnaden handlar egentligen inte om att jag är i slutskedet av ett kapitel i mitt liv - det är inte ett krav för tacksamhet. Det går alltid att vara såhär tacksam. Kom ihåg det Eira. Spara det inte till sista stund. Det värsta du kan göra är att kolla tillbaka på en del av ditt liv och tänka "jag önska jag hade uppskattat mer, jag önska jag hade gjort mer, jag önska jag hade sagt 'jag älskar dig' oftare." Dom säger "du vet inte vad du har förrän det är borta" men jag säger - det är helt upp till dig
   (null)
 

Tankar som går runt i huvudet just nu:

  • Trump ska alltså vara min president!?!
  • Hur vill jag inreda vår lägenhet?
  • Vi kommer äntligen att spendera alla viktiga dagar ihop! Födesedagar och hödtider. Vår första valentine's tillsammans. Det är alltid då jag saknar honom som mest. 
  • Utbudet av laktos och glutenfritt är verkligen inte särskilt brett där..
  • Jag slipper köpa tjocka, klumpiga dunjackor! Vilken. Jäkla. Lycka! 
  • Tänk så flyttar jag till andra sidanjorden för att upptäcka att vi inte alls passar att bo ihop...
  • Undra om jag kommer märka att det inte är lika jämställt där?
  • Hur långt efter att vi flyttar ihop kan vi skaffa en french bulldog???:))))
  • Jag hoppas inte jag kommer göra min familj ledsen
  • Gud vag längtar efter en vardag ihop!
  • Jag ska ha arbetsintervjuer på ENGELSKA, hjälp?
  • Tänk om något skulle hända min föräldrar, och jag inte är där
  • Mina hudvårdsprodukter (Paula's Choice) kommer bli så mycket billigare nu!
  • Och jag kommer ha tillgång till VS!
  • Åh snart kommer vi slippa att ta avsked
  • Alltså jul där borta är ju det bästa!!
  • Tänk om jag inte kommer trivas?
  • Hade jag kunnat flytta dit även om jag inte var tillsammans med Wade?(null)
  • Gud va kul att bo i ett land med så många olika klimat och fina platser att upptäcka!
  • Jag vill besöka vartenda delstat! Kanske ta en lång roadtrip genom landet.
  • Kommer jag sakna årstiderna?
  • Hur mycket kostar flyg från Arizona till Hawaii?
  • Hur lång tid tar visa processen?
  • Och tänk om man blir sjuk... Måste kolla upp hur det funkar med hälsoförsäkring!
  • Hur ska jag flytta med mig alla mina saker?
  • Hejdå jantelagen!
  • Undra hur många gånger per år jag kommer se vänner och familj
  • Kommer jag prata som Victoria Silversted tillslut....???
(null)
 
Välkommen till min blogg! Jag heter Eira, jag är 22 år och bor i Göteborg. Jag är inne på mitt andra år på programmet Psykologisk Coach där jag pluggar positiv psykologi och hjärnan. I min blogg skriver jag en hel del om vad vi kan göra för att må bättre med oss själva, främst genom att boosta självkänsla och självförtroende. Utöver det så delar jag med mig av vardagsliv, tankar, reflektioner, min kärlek för resande, och mitt distansförhållande till en Amerikan. Kontakt mig på: eiralj@hotmail.com