Q/A: Övervinna rädslan att prata inför folk

Josefine:
Hej! 
Jag har så länge jag kan minnas varit rädd för muntliga redovisningar. Det har blivit värre och värre och nu när jag har börjat på universitetet inser jag att det är något jag verkligen behöver jobba med, för vi har sådant nästan varenda vecka! Innan jag ska prata känns det som jag ska spy och när jag väl börjar blir jag tomatröd i ansiktet. Jag försöker pusha mig själv och sluta bry mig om vad andra tycker, men det känns så svårt och jobbigt när alla verkligen ser på mig att jag är nervös. Hur kan man tänka för att ändra detta? Har du några bra tips? Du är ju så klok. Kan ju inte låta detta förstöra mina studier, som jag annars tycker så mycket om! Tack för en fin blogg!


Svar: Tusen tack fina du! När det kommer till redovisningar är det så jäkla konstigt. Ibland kan jag känna mig hur självsäker som helst på scen och ibland är det de jobbigaste jag vet. Jag hade gärna velat veta vad är som avgör så jag kunde ge dig the magic solution. Kanske handlar det mycket om dagsform? Eller hur säker man känner sig på ämnet?
Att stå framme med ett darrigt papper har jag varit med om många gånger och det är verkligen en fruktansvärd känsla. Så det här svaret råkade bli rätt långt. Jag antar att jag verkligen ville ge dig ett så bra svar som möjligt, så att det i varje fall kanske känns lite bättre till nästa gång. Jag vill verkligen inte att du ska känna dig spyfärdig igen! 
En del av tipsen kommer från mina tjocka skolböcker och kan låta lite torra men har blivit bevisade med vetenskap så det är bra:) Hoppas det bli lättare för dig! Kram
  • Jag läste för ett litet tag sedan att 3/4 människor är rädda för att prata inför publik! 3/4!! Det betyder alltså att så mycket som omkring 75% av dina klasskompisar också vet exakt hur jobbigt det är att hålla redovisning. Var det inte en mätning som visade att svenskar hellre dör än att prata inför publik? I vilket fall. De som lyssnar kommer inte att kritisera dig. För det är det vi är så rädda för eller hur? De förstår hur det är att vara nervöst. De blir vi alla och det är fullt normalt. Att veta om det tycker jag gör det lättare. Hur konstigt det än låter: Försök att acceptera och avdramatisera att du blir nervös istället för att få panik över det. Bli mindre nervös över att bli nervös. Då jagar vi inte upp oss själva lika mycket när det händer.

  •  Något jag ofta gör är att tänka hur jag själv tänker om andra. Tänk dig att du var publik till dig själv. När du lyssnar på en presentation som verkar lite nervös och stammig, personen kanske gör bort sig lite på ett ord här och där. Hur tänker du då? Skrattar du inombords eller känner du medkänsla? Jag tror de flesta människor svarar det sista! Om jag lyssnade på dig och jag såg att du var nervös hade jag ju bara skickat dig alla mina styrketankar! Eller så hade jag inte ens märkt det. Folk bryr sig inte lika mycket som man tror, alla är så upptagna med sina egna osäkerheter. Försök att tänka att människorna framför dig inte kommer att kritisera dig, utan snarare visar dig stöd.
  • Om du haft stora problem med det genom hela livet så antar jag att du testat de man hört så många gånger: att komma förberedd som sjutton, öva framför spegeln, fokusera blicken på en eller ett par människor i publiken. Att inte läsa eller memorera ord för ord. Men de kan vara värda att testa om du inte har gjort det.
  • Kroppshållning har blivit bevisat att ha en stor betydelse i hur vi uppfattar oss själva och hur andra uppfattar oss - sträck på dig och ha en öppen hållning. Om du har lite tid över så kan du smyga in på toaletten och göra lite power powisng - detta låter super fåning jag vet, men 5 minuter Beyonce poser (hands on the hips!) har bevisad effekt på självförtroendet!
  • Något annat jag har hört ska funka är att faktiskt berätta att man är lite nervös. När vi är nervösa anstränger man sig ofta otroligt mycket för att det verkligen inte ska märkas! Men om man säger som det är så släpper man energin som går åt till att låtsas, och det är lättare att fokusera på det man ska säga. Din publik kommer bara tycka du är grym som är ärlig, lovar.
  • En kanske uttjatad sak men superviktig, framförallt om du blir illamående. Andas långt och andas djupt, ner till magen. Att bli spyfärdig är bokstavligt talat kroppen sätt att förbereda sig för att springa för livet! Hjärnan känner ingen skillnad på om man blir jagad av en tiger eller utsätter sig själv för mental stress. 

  • När man andas långsammare så tvingar man nervsystemet att lugna ner, och det kommer bli lättare för dig att tänka klart. Detta kanske är viktigast av alla punkter. 

  • Mitt sista tips är att rikta fokuset bort från dig och till publiken - Vilka är det? Vad vill du lära dem? Hur kan detta bli intressant för dem? När jag lägger större vikt på innehållet i sig, än på hur jag låter, hur jag står, hur de uppfattar mig, så tycker jag det blir betydligt mycket lättare. Testa det!
 

För övrigt. All cred till dig som gör detta TROTTS att du tycker det är hemskt. Du ska inte vara sur på dig själv som blir nervös, var stolt över dig själv som gör det ändå. Du gör en större insatts än de människor i din klass som ger en perfekt och helt smärtfri redovisning. Jag menar verkligen det. 
 
#1 - Josefine

Jättebra tips, tack så mycket! Jag tror också det beror mycket på dagsformen. Känns skönt att veta att det inte bara är jag som blir nervös!

#2 - Bella

Känner likadant kring ämnet. Är så pissjobbigt att prata inför publik och trodde jag skulle dö när vi skulle redovisa gymnasiearbetet. Men har själv lättar att redovisa om jag gör det med en kompis eller klasskamrat, själv är värsta mardrömmen. Jag tycker att eftersom så pass många är nervösa och rädda borde skolorna kanske lära ut någon kurs om retorik och prata om det så att fler blir bekväma.

Välkommen till min blogg! Jag heter Eira, jag är 22 år och bor i Göteborg. Jag är inne på mitt andra år på programmet Psykologisk Coach där jag pluggar positiv psykologi och hjärnan. I min blogg skriver jag en hel del om vad vi kan göra för att må bättre med oss själva, främst genom att boosta självkänsla och självförtroende. Utöver det så delar jag med mig av vardagsliv, tankar, reflektioner, min kärlek för resande, och mitt distansförhållande till en Amerikan. Kontakt mig på: eiralj@hotmail.com