During breakfast you should make yourself ready for the world!

Heeeellooo.
Lovade att jag skulle berätta lite om gårdagen. Först vill jag bara visa en bild på min frukostrutin här. Alltså jag har säkert skrivit om bananpankakor 10 gånger här på blogen. Men det känns som det är min plikt till folket att föra vidare dessa goda saker. Jag och Lina gick jätte länge och klurade på vad vi kunde äta här som är billigt, gott och bra mot våra känsliga gluten intolleranta magar. Känns som något sänt från himlen när vi kom på våra gamla hederliga pancakes. Men vi har mixat upp dem här Hawaiian style med att stekade dem i kokosolja, med Macademia nötter på och ringla coconut syrup på. Alltså... Heaven. Kommer behöva googla fram ett recept på kokos sirap och dela med mig till er sen väl i Sverige för jag kommer inte kunna äta annat på nu. Kokos är ju en sån grej som är både otroligt gott och samtidigt nyttigt. Win win.
Ville av någon anledning dela med mig av en liten vardagsrutin härifrån. Allt är ju inte att bestiga berg, simma med sköldpaddor och kolla på surftävlingar. Även om det också är med på listan!
Så här är mina morgonar alltså. I vårt utomhuskök. Med reggea från Maui's Native Radio Station i bakgrunden. Gött är det.

Okej, jag kommer envisas om detta receptet tills att ni faktiskt gör det. But it's the shit.

För 1 person:
2 bananer
2 ägg
Släng i 1 dl havregryn om du kännder för det
Nötter om man vill, kanel likaså
Rekomenderar verkligen att steka inte bara pannkakor men det mesta i kokosolja. Kan användas till hår och kropp också!
 

That shit wasn't real it was magic

"Det kanske blir en naturmänniska av dig tillslut" skrev pappa. Men det är svårt att inte vara det här! Naabturen är så vacker på Maui att det kan få folk att börja gråta. Att försöka fånga det på bild ska jag inte ens försöka med. Det kändes som att stå i inspelningen sv King Kong idag. 
Jag har kommit fram till att det vackraste som finns nästan alltid kommer direkt ifrån naturen. Hur fantastiskt är inte det? Att det finaste som finns inte är konstgjort, men det mest naturliga vi har. Jorden. Landskap. Hav och berg. Länder. Exakt som det är. Utan redigering och tillsatser. Helt orört. Det är så jäkla coolt hur det kunde bli så.
 

Live in the sunshine, swim the sea, drink the wild air.

Taget från min Notebook

Ligger på little beach och skriver. Jag får sand i hela min anteckningsbok men jag tycker det är lite charmigt. Min resväska kommer väga ett par kilo extra pågrund av alla sandkorn jag släpar med mig. Jag ska se det som en souvenir. Lukten av weed kommer och går här och det gör vågorna också. Hör Linas söta engelska med en kille vi träffa här idag. Jag tror domär inne på ämnet om varför Svenskar är så rädda för att prata. Det är en väldigt bra fråga. Jag har märkt hitills att alla dom bästa stunderna här har skett genom folk vi träffat. Jag ska ta med mig det som den största lärdommen härifrån. Glöm aldrig det Eira Ljunberg. Vilka helt otroliga saker som kan ske och vart man kan hamna om man bara vågar öppna munnen. Ett litet hej kan leda till så mycket.

Tillbaka till skimboardingen. Amber som vi träffa för ett par dagar sedan är pro-surfer. Hon bjöd oss till att kolla på när hon tävla idag. Så kul att få vad med om detta. Ännu en dag på Hawaii liksom. Har aldrig sett eller hört om skimboarding innan men det är som en mindre bräda. Ser sjukt kul ut. Avundas dom som växt upp med det där och lyckats träna sig riktigt bra. Efter att se Amber trixa och vinna hela skiten så gick vi över till Little Beach. Nakenstranden. USA är så himla strikt med det där med nakenhet. Om man bara byter om från BH till bikini på stranden så ringer folk nästan polisen. Så jag tycker att jag och Lina är lite bad ass som skippa överdelen på Waikiki Beach. Visste ju inte då att man till och med kan bli arristerad för det. Dom borde chilla lite.
Men jo, här där det är lagligt tar dom ut det till fullo. Det är det som är grejen när man gör saker så tabubelagda, det går till extrema. Rakt framför mig har jag två män som spelar Beach Pong. Saker flyger åt alla möjliga håll. Vänder jag mig åt andra hållet har jag en som surfar naken. Det är omöjligt att ta en bild här utan att få en massa rumpor med på fotot. Tror jag skippar.
Låter som att det är dags att åka tillbaka. Excited att komma hem och ha avskedsfest för Jesse.

Little Beach, March 22
 

Just you and me sippin' underneath the mango tree

Jag minns inte om jag lagt upp denna redan. Men. Om ni känner för lite summer vibes såhär i vårhoppet så har ni min Hawaii lista här. Den är lite drömmisk, den typ av musik som tar en till stranden ni vet. Sippa en fruktdrink till och glömma att man ska jobba någonsin i sitt liv igen. Om ni lyssnar på den kommer ni troligen få se Hawaii ifrån mina ögon, har knökat den med allt jag kopplar till öarna. Allt från soundtrack till locala band och Bob Marley. Ny musik, gammal. Sånt som spelas på radio och låtar som är helt okända. Den gör mig glad och ni får gärna följa den om ni vill.
 

Summer's in the air. Baby, heaven's in our eyes.

Another day another adventure. Vi hyrde cyklar och cruisade in på alla gator, varje strand vi vile se. Blev vilse bland lyxhotellen och passerade en man med papagoja på axeln. Vinkade åt bilister och log åt löpare. Jag lyssnade på min Hawaii spellista på högsta volym. Sjöng rakt ut och kände mina problem bli mindre för varje meter som gick. Släppte taget om så mycket. Vinden i håret. Oupptäckta gator. Stoppade vid en butik när magarna började kurra. Delade en papaya och åt den med gaffel direkt på parkeringen. Sölade ner hela händerna.
Vi trampade på tills vi var tvugna att sluta. Men jag lovar jag hade kunnat gå flera mil till annars. Så himla hög på livet bara. Fri. Dels för att jag lyssnade på samma låtar som höll mig motiverad förra året. Jag har slitit och bitit ihop så mycket för att komma hit. Gått igenom sånt jag egentligen inte borde ha gjort. Jag hade alla mina Hawaii låtar i öronen under allt det där, ikväll lyssnade jag på dem med hela Hawaiis solnedgång framför mig. Och det var värt det. Alla dagar i veckan. Och på grund av allt som ligger bakom det: en chef som fick mig att känna mig värdelös. Och det faktum att vi nästan inte fick komma hit alls för immigrationen, En natt i djungeln som nästan fick oss att ge upp. Det gör det hela ännu bättre.
Är så himla slut i hela kroppen ifrån dagens workout. För att inte tala om hur min rumpa känns efter timmar på sadeln haha. Dags för mig att sova. Er dag har just börjat och min slutar. Imorgon ska jag prata med mamma för första gången på väldigt länge. Ha en otroligt bra dag allihopa. Jag hoppas solen skiner på er där borta också.
Natti
 
Välkommen till min blogg! Jag heter Eira, jag är 22 år och bor i Göteborg. Jag är inne på mitt andra år på programmet Psykologisk Coach där jag pluggar positiv psykologi och hjärnan. I min blogg skriver jag en hel del om vad vi kan göra för att må bättre med oss själva, främst genom att boosta självkänsla och självförtroende. Utöver det så delar jag med mig av vardagsliv, tankar, reflektioner, min kärlek för resande, och mitt distansförhållande till en Amerikan. Kontakt mig på: eiralj@hotmail.com