We don't meet people by accident. They are meant to cross our path for a reason.

Ett gästinlägg ifrån min otroligt smarta, fina, kärleksfulla kompis Lina. Jag är så stolt över att kalla henne min bästa vän.

Igår kväll när vi satt uppe i våra sängar sa Eira till mig att hon har böjat sakna vårt äventyr lite. Vilket indirekt betyder att hon saknar att frysa häcken av sig på en parkbänk, saknar att hör ljudet av råttor som springer på golvet, saknar ovissheten i att inte ha någon som helst plan. Ta dag för dag, ja till och med varje timme för vad den är och lita på att allt löser sig. För det gör det. OCh jag håller med henne. Antar att denna rastlöshet betyder att vi har skaffat oss en vardag här nu. Vilken är en charm i sig för OJ vd vi har längtat efter att få slå oss ner någonstans! Viktigt att komma ihåg hur man tänkte för ett tag sedan, och uppskatta det man har nu. Perspektiv, mina kära vänner, är en viktig grej att ha.
 
Anyhow, en sak som oundvikligen dyker upp i mitt huvud vrje dag, och som Eira också vart inne på, är hur otroligt tacksam jag är över alla människor vi har träffat hittills. Matthew, som har skrivit åtskilda gånger till oss för att fråga hur vi har det, för att han har varot orolig. Givit oss tips och råd. Visat oss paradisstränder och köpt oss mat. Taxischauffören, som kom tillbaka med frukost till oss trots att vi bara känt varadra i femton minuter. Pia, som med öppna armar väkomnade oss till Maui. Connor, som tog med oss upp i luften och gav oss ett minne för livet. Och vet ni vad det fina är? Att ett livslångt minne för mig var en handling helt utanegen vinning för någon annan. Ge utan att ta. Utan att tjäna på det själv. Bara för att man KAN. Det är kärlek.
 
Möten mellan människor kan vara helt otroligt. Bland det häftigaste vi har på denna jord enligt mig. Allt kan inte vara en slump, för många sammanträffanden för det. Jag tror inte på någon Gud, jag uttrycker det iaf inte så. Många säger att dom tror på "något". Jag tror att detta "något" är möten mellan människor. Oavsett om det är din livspartner, din bäst vän, din bror, farmor, lärare eller en främling på tåget; att dela med sig av minnen, tankar och känslor, skratt och gråt, det är fan det finaste som finns. Och att kunna göra det i ett annat land med människor från alla åldrar, från olika länder och kulturer, med olik liv, det är så jävla häftigt!
 
För mig är det här den största lärdomen. Jag inspireras av dessa människor. De får mig att vilja bli en bättre människa. Jag vill att andra ska känna den tacksamhet och uppskattning gentemot mig som jag känner för dom. Jag vill vara någons minne som får den att le, och i sin tur inspireras till att själv bli en bättre människa. Summa kardemumma av allt babbel; möten mellan människor är bland det häftigste som finns. Om fler kunde lyfta blicken och se det, och var en del av det, skulle jorden vara ett ännu finare ställe.
 
Mahalo, Lina.
 

Roger that!

Igår var helt sjukt! Jag vakna och trodde att det skulle vara en helt vanligt måndag... Okej, vanlig för att vara på Hawaii. Under morgonpromenaden stötte jag på en av killarna som vi åkte till Big Beach med. Kände inte igenom honom först, 5 minuter senare frågade han mig om jag ville åka flygplan senare på dagen. "Ööööö ja självklart!!" var mitt svar. Vilken fråga! Hur kan man säga nej till det?
Han hade hyrt ett litet flygplan, och hade två platser över som han erbjöd oss! Så vi två gick till vårt hostel, pratade med Lina. Jag visste redan att hon skulle reagera som mig, ingen tvekan om saken. Så helt spontant och äventyrligt tog vi bilen. Tog den långa vägen till flygplatsen, längst serpentinvägar och varningsskyltar och otroligt vackra utsikter. Stoppade då och då längst vägen och kollade ut över havet, checkade alla som surfade där nere och vi pratade om alla ställen man måste resa till.
Kom slutligen till flygplatsen två timmar senare. Det väntade ett litet fyramannar flygplan på oss. För mig, Lina, Connor som han hette, och en assistent. Jag som ofta kan vara lite flygrädd trodde att jag skulle flippa ut! Men jag var bara helt blown away, hela vägen. Fatta inte hur i hela världen vi hamnade där uppe i luften. Alla saker som bara händer oss out of the blue. Vi alla fyra hade hörlurar och mikrofoner på oss, hörde en massa siffror och kodnummer i öronen hela resan, Roger this and Roger that. Det lät rätt coolt precis som i film. Vi flög i två timmar. Vi såg tre öar. Maui, Lanai, Molikai. Säkert 20 stycken valar. Vattenfall, turkost vatten, vulkaner, berg och små små bilar där nere. Det var absolut av det häftigaste vi varit med om under resan och förmodligen förblir det så. Och bara själva grejen, vi vet aldrig hur dagarna ska sluta här. Det har varit så sen första dagen. Om detta var häftigt så kan jag inte fatta hur det kommer vara att hoppa fallskärm när vi kommer tillbaka till Oahu igen!
 
Haha denna är lite pinsam men jag kunde inte låta bli att ladda upp den! Skrattar ihjäl mig varje gång. Har ni någon gång varit med om turbulens, och att flyget liksom faller och tappar gravity. Han gjorde det flera gånger. Värre än allt som finns på Liseberg garanterat haha! Mina ögon ser ut som om de ska poppa ut

 
Tack tack TACK Connor som tog med oss på detta!!

Å pappa haj duuduu dududududu

Det finns tydligen hur mycket hajar som helst i vattnet här borta. Vi har blivit varnade att bada om natten när det är mörkt. Och efter regn då vattnet är disigt. Dels för att hajar är nattdjur, och dels för att de kan se fel och missta en för säl - tack för den liksom! Hajar äter egentligen inte människor. Och när de väl gör det så är det förmodligen för att de trodde att det var något annat. Jag har också fått lära mig att OM det skulle inträffa, så ska man utmana hajen och stirra den rakt in i ögonen - känns ju som det sista jag skulle vilja göra! Men tydligen dör fler människor här av kokosnötter de fått i huvudet än av hajattacker. Chanserna är väldigt små, men Hawaii öarna är änd¨några av de absolut mest drabbade ställena i världen. Inte ofta men ibland när jag badar så poppar det upp i huvudet. Precis som när man sitter på flygplanet och man ser hela Lost serien framför sig. Man får bara försöka se borta det och simma på! Jag och Lina brukar skämta bort det med fina barndomssången i rubriken. Vilken himla tragisk sång egentligen, kom vi på när vi översatte den till en kompis här borta. Och den sjöng vi i förskolan! Tänk att vi kännt varandra så länge Lina och jag.
Förutom hajar så finns det hur mycket valar som helst. Ser flera stycken varje dag! Det plus små färgglada fiskar. Dom får gärna vara kvar.
 




 

Today is a good day to have a good day

Så vi börjar nästan bli uttråkade här! Inga skräckupplevelser. Inga nästan-utkastade-ur-landet-stunder. Inget flängande med våra 23 kg väskor. Till skillnad från våra tidigare veckor så har denna gått förbi lugnt och stilla. Så skönt. Siestas på stranden och ett par liter kokosvatten. Vi har fått bosätta oss. Skaffa rutiner. Och det jag längtat efter: känna att vi skaffar oss ett liv här.
När man pratar med folk här så pratar de om ön, och öarna nästan som en person. De säger att ön kommer testa en i början. De säger att det sker alldeles för många sammanträffanden här för att lämna det till slumpen. Jag vet inte om jag tror på det. Men om det skulle stämma är vi ett perfekt fall. Man brukar prata om att alla människor inte klarar att bo här. Om det var ett test så har vi definitivt klarat det. MVG.

Hostelet vi bor på annordnar gratis turer de flesta dagar i veckan. I dag åkte vi och en flock människor till big and little beach här på Maui. Otroligt fint! Men framför allt, otroligt många nakna människor. Det var så mycket snoppar överallt haha, vi kunde inte kolla åt något håll. Bakom oss var en man som gjorde yoga. Handstående och med benen särade. Yeah. Det svåraste var ju att inte hålla sig för skratt! Vissa surfade nakna.
I Sverige är det rätt vanligt att sola topless. Men om man gör det här så kan man till och med få polisen på sig (det visste inte jag och Lina när vi tog hand om våra tan lines på Waikiki Beach.) Men här var det alltså tillåtet att slänga alla kläder och ta på sig the birthday suit som man säger här borta, jag gillar det uttrycket! Så ja.. den stranden var verkligen proppad med näckisar, de ville väl passa på. En kille i gruppen strippade av sig badshortsen efter ett par öl. Det var ännu roligare när de senare försvann. Som tur var blev de återfunna igen.

Imorgon är en superspännande dag för jag och Lina ska gå omkring här i stan och se vart vi kan hyra en surfinbräda billigt under tiden vi är här! Kan inte vänta på att fånga vågorna. Behöver inte mer tid från en surfinstruktör, vi har så många vänner som vill lära oss. Om Bethany Hamilton kan vara prosurfare med en arm så ska vi bannemej kunna lära oss på två månader! Önska oss lycka till
Aloha
 
Bringing that beer

And if I asked you to name all the things you love, how long would it take for you to name yourself?

Såhär hade det alltså sett ut om catwalken hade gett rum för genomsnittskvinnan. Snyggt va? Så hoppas jag att vi ser det i framtiden.
Jag fattar inte varför designers inte tar sitt ansvar och gör något åt saken. Podiet hade varit så fin med lite mångfald av olika former. Kläderna är fortfarande snygga. Fler hade kunnat se sig själv i plaggen. Märkena hade fått fler kunder. Skönhet hade varit ett bredare ord. Fler hade kännt att det till och med innefattade dom. Alla hade vunnit. Men istället står det utanför anorexiakliniker och letar modeller. Hur tänker man? Designers är alltså modeskapare, konstnärer, men de missar så mycket på paletten. Det får inte göra så att vi ser svartvitt bara för det,
 
Another woman's beauty is not the absence of your own
Välkommen till min blogg! Jag heter Eira, jag är 22 år och bor i Göteborg. Jag är inne på mitt andra år på programmet Psykologisk Coach där jag pluggar positiv psykologi och hjärnan. I min blogg skriver jag en hel del om vad vi kan göra för att må bättre med oss själva, främst genom att boosta självkänsla och självförtroende. Utöver det så delar jag med mig av vardagsliv, tankar, reflektioner, min kärlek för resande, och mitt distansförhållande till en Amerikan. Kontakt mig på: eiralj@hotmail.com