Hawaiian tropic

Såhär är jag. Om jag har ett mål, en dröm, och något jag älskar så är det det enda som finns i mitt lilla huvud. Musik, till mat, till filmer, till böcker till ändlöst googlande och alla möjliga förberedelser. Det tar upp hela min värld. Find your passion and create your life around it var det någon som en gång sa.
Jag knalla till affären idag och inhandlade coconut water ice cream, kokosmjölk, banan, papaya och mango. Bara för att jag inte kan vänta, jag var tvungen att få en liten försmak. Vadå oktober? Med detta i frysen kan det lika gärna växa palmer utanför. Speciellt när Rihannas reggaeton musik spelas i bakrunden. Men jag måste säga att papaya inte är en stor hitt här i Sverige. Längtar efter att äta det närproducerat. Kanske till och med direkt från trädgården. Vilken tur att tropiska frukter alltid varit min favorit. 

Raychel - våran "host mom" är inte den snabbaste på att svara. Jag börjar nästan bli lite nervös på varför vi inte ska få svar. Tänker ge det ett par dagar till och har det inte dykt upp något i min mail så tar jag och ringer till Hawaii! Tålamod är inte min starka sida. Nedräknaren står idag på 115 dagar. 

Eira 

Ya bad bitch

Men hallå, när ska denna låt och remix komma till Spotify!? Beyonce har laddat upp henne och Nicki Minajs framträdande av Flawless till hennes youtubekanal. Så nu kan vi alla i varje fall se det där! Helt klart ett av de många highlights från hennes on the run tour och liveinspelning.

Jag undrar ibland om Beyonce någonsin blir rädd, eller om det bara kommer helt naturligt för henne att köra på och få alla att tappa hakan. Om hon någosnin tänker "Shit, kan jag verkligen göra detta??" Ja det är klart hon gör! Vet att hon känns övermänsklig ibland men hon har ju exakt samma känslor och instinkter som resten av oss. Jag kan ofta tro att folk i rampljuset bara är så självklara där uppe på scenen men de måste också välja att döda sina rädslor och hjärnspöken. Jag blir som mest inspirerad av folk som är modiga för mod är inte baserat på någon speciell egenskap, talang eller omständigheter överhuvudtaget - det är ett val som alla har. Beyonce har den, du har den. Vartenda liten sekund består av möjligheter och såna val. Hela tiden. Alltid. Alla dagar i veckan. Och det är så sjukt att tänka att just precis just nu kan jag göra något jag aldrig gjort förut, eller något jag alltid velat göra och hela min framtid förändras efter det. Varje sekund. Man behöver inte vara Beyonce för att vara fearless. Man behöver inte heta Beyonce för att vara flawless heller, det är en annan sån sak alla är födda med. Det är bara upp till en att tro på det eller inte.
 

Half the world's starving; the other half is trying to lose weight.

Ni vet hur lätt det är att säga till andra att de är vackra precis som det är, hur de än är, i deras vikt och med deras skavanker och charmiga, unika drag och märken. Men har ni märkt hur lätt det är att säga att det gäller alla andra förutom en själv. När jag tänker tillbaka så inser jag att det började redan i trean för mig. Töntig som man var på den tiden. Jag minns det som om att det var igår. Jag drog in magen, drog upp tröjan och sa att jag var tjock. Det var på fritids och jag och mina två tjejkompisar övade på någon dans precis som alltid. JAG VAR NIO! Och jag var smal som en sticka, och jag visste förmodligen om det också även om jag sa motsatsen. Men allt för uppmärksamhet och bekräftelse. 11 år senare skämms jag över att jag sa så. Men ärligt talat så har jag svårt att klandra mig själv vid den åldern. Jag tycker det säger mer om samhället omkring mig än vad det sa om hur jag var vid 9. Våra destruktiva beteenden är inlärda. I efterhand så tänker jag att jag haft komplex för att jag lärt mig att leta fel. Hela vår värld är uppbyggd på det. Men det positiva är: precis som vi kan lära oss att jämföra oss med andra och må dåligt över det vi själva har. Så kan vi omge oss av positiva budskap och no bullshit-policies. Jag rensade hala min instagram ifrån konton som föreslår att en drömkropp ligger någostans i framtiden, istället för att vara den man har just nu. Jag är trött på att se "före och efter" bilder som menar att man vad ful då och snygg nu. Speciellt när jag ser ut som tjejen i bild nr 1. Tack! 
 

 

Det finns mer på listan av saker man kan göra för att bli mer bekväm med sig själv.

1. Rensa bort allt du mår dåligt av på instagram. Sluta prenumerera på tidningar om de är dåliga för dig. Avfölj weheartit konto som signalerar fel saker. Gör en detox på dåliga budskap och gör rum för positiva istället. Jag vet att man tänker att dom där bilderna inte spelar någon roll, men att se dem dag ut och dag in kan verkligen ärra en.
2. Skäm bort dig med en spakväll i veckan då du skrubbar, återfuktar och tar hand om dig själv lite extra. Jag känner mig alltid så mycket fräschare efteråt. Och att det har bra effekt att ge sig själv lite omvård, det kallas värdighet.
3. Sätt upp som regel att du aldrig mer, någonsin, like ever får yttra dig negativt om din kropp. Från och med nu.
4. Försök att byta ut varje negativ tanke med två positiva. Försök. Och gör det till en vanesak. Din hjärna kommer ställa om sig efter ett tag, jag lovar. Men ge det lite tid. Det kan vara frustrerande, men att ändra tankesätt går inte över en natt.
5. Jag kommer tjata på detta tills ni spyr på mig men underkläder är min number one confidence boost. Spets och fina tyger, finns inget som får mig att känna mig sexigare.
6. Gör en aktivitet som får dig att känna dig hot! Som typ dans, eller varför inte sexercise. Att förföra någon kan verkligen vara bra för själen haha
7. Jag har en lång lista av feel-good mat och snacks. Och på den är allt från nutella macka, till nötter, coconut-water, frukt och macarones. Men jag äter bara med bra samvete annars kan det skippa. (Samvete för att vara hälsosam och inte för om jag kommer behöva knäppa upp jeans-knappen eller inte)
8. När du äter och när du klär dig och när du tränar så borde det inte handla om vikt. Sätt inte på sånt som döljer dig, framhäv den du är istället och det du har. Se inte en tallrik för hur det kommer ta ifrån eller lägga på vikt till din kropp. Träna för att de ger dig energi, styrka, kondition och en stark kropp. Uppskatta den för vad den är kapabel av. Tävla bara med dig själv. Den enda du borde jämföra dig mer är personen du vill vara, och personen du vill vara borde vara självsäker och strålande! 

Thoughts

När jag och min kompis var ute och gick häromdagen så kom vi fram till en sak – den där normen i Sverige, där meningen med är i definition av liknande: att få bra betyg, en hög utbildning, ett bra, stabilt, fast jobb, en familj, ett hus och en golden retriver – tänk om det inte är för alla. Tänk om det inte är ämnat för alla 9 miljoner i Sverige. Tänk om jag är en utav dem. Vi kanske har fått det helt om bakfoten vad glädje innebär här. Eller i alla fall förväntan om att alla ska gjutas under samma form. Jag har vänner som inte vill annat än att slå sig ner och skaffa sig ett tryggt liv. Men jag fick lite smått panik häromdagen då jag insåg att jag nu känner igen alla kontorsnissar som tar 6.48 spårvagnen precis som mig. Ge mig ett par veckor till och jag kommer kunna se när någon har köpt nya skor. 
Rutiner, tysta bussar, bekvämlighet och mainstream får mig att vilja skrika från toppen av mina lungor och bryta mig loss. Säg åt mig vad jag ska göra och jag vill göra tvärtemot. Jag har alltid varit osvensk på det sättet för det värsta jag vet är ramar att hålla sig inom och att vara någon jag inte är. Det får mig att vilja trotsa saker ännu mer.
Jag ser så många ”perfekta liv” runt omkring mig. På instagram, eller i form av pengar, status och höga positioner. Men ibland känns det så ihåligt alltihopa, som om att det inte finns en människa eller passion bakom. Ingen puls. Inga riktiga reaktioner. Ingen som vågar fråga om hjälp. Ingen som vågar sträcka ut en hand. Människor som ser men som låtsas att inget har hänt. Bara 8 till 5 och att längta efter helgen.

Jag har verkligen börjat ifrågasätta om det är ämnat för mig att följa det traditionella Sverige-livet, med volvo och allt vad det innebär. Folk skulle kalla mig oansvarig. Men tänk om jag vill ha det andra kallar ”så länge jobb” livet ut. Det kanske är mitt drömliv. Arbeta runtomkring i världen och säga upp mig så fort jag inte brinner för något längre. Vem kan säga att ett jobb som VD är bättre än ett jobb som surfbrädsförsäljare på Jamaica. Sådant mäts ju inte i kapital eller hur många kostymer man har i garderoben, utan i hur glad man är. Vad ska man med en miljon på banken till om man inte har något att leva för? Vad ska man med en fit kropp till och en kost som förlänger livet om man lider sig igenom det? Vad är meningen med att tillfredsställa andra om det betyder att man väljer bort sin egen glädje?  Vad har selfies för betydelse om de är till för bekräftelse? Varför all denna trygghet om det innebär att man har ångest och en bucket list som aldrig blev av. Jag gillar inte det man säger att man ska "passa på att leva nu när man är ung." Jag vill alltid passa på. Jag vill aldrig slå mig ner. Jag vill aldrig nöja mig. Jag vill aldrig längta till helgen.Och jag vill inte klaga, jag vill inte skriva inägg om sånt här utan att gör något av det.
 
Vänner, jag älskar Sverige av så många anledningar. Och jag förstår vartenda kotte som älskar sitt liv här och är nöjda med det. Det jag nog egentligen vill säga är hur viktigt det är: ifrågasätt. Våga gå emot strömmen. Lev som DU vill. Bara för att alla gör på ett sätt så betyder inte det att det är rätt för dig. Folk kanske kommer höja ögonbryn och ifrågasätta dig tillbaka. Men det största felet man någonsin kan begå är att lägga sin vilja på sidan. Och ibland är det så lätt att bara följa med på alla andras bana att man inte ens vet vad man själv vill. Så ifrågasätt. Ta reda på vem du är och var den personen. Fearlessly. Det är det mest ansvarsfulla du kan göra mot dig själv, spelar ingen roll vad andra säger. De vet inte vad som är rätt för dig. De kan tycka att du är tokig som är annorlunda. Men de är tokiga som är desamma allihopa. Det enda som spelar roll i slutendan är att du är glad.
 
Eira 

It all begins and ends in your mind. What you give power to has power over you.

En liten uppdatering på Hawaii fronten. Förlåt att det blir mycket sånt nu, men det är så himla kul att ha en resedagbok att skriva på och kunna kolla tillbaka på från början till slut! Processen innan och all planering är verkligen minst lika roligt. Jag tror jag lever för längtan. När jag kommer till jobbet om morgonen har jag island-reggea i lurarna och befinner mig någo helt annanstans.

Min vapendragare i detta är min närmaste kompis och bästa vän Lina. Hon har varit på vift i Norrland ett par veckor. Och igår sågs vi för första gången på ett bra tag. Så vi kastade oss i varandras armar, så mycket som hänt och förändrats sen vi sågs sist. Och det var väl himla tur för äntligen fick jag någon som hoppa upp och ner med i fem minuter. Vi har varit så ivriga båda två på olika håll och även om vi smsat och pratat lite så är det inte samma sak som att studsa i soffan. Att göra detta med henne är verkligen halva grejen.
Vi hade egentligen bara tänkt att ha lite taktikmöte och planering: vart ska vi efter Hawaii, vad är vår budget, när vill vi åka, vad vi vill göra under tiden. Vår lilla värdmamma, om man kan kalla henne det, rekomenderade oss att vara i Hawaii under mars april eftersom att det är bäst väder då. Så hon har egentligen inte svarat på om vi får dyka upp i Februari (vi flytta det en månad eftersom att januari är regnperiod.) Så jag vet inte om detta var dumt, eller smart eller bara väldigt spontant. Gjort är gjort nu för, vi fick varsin enkelbiljett bokad. Hehe, så kan det gå och så är vi när vi är i farten. Helt oväntat. Vi satt med bådas pekfinger på varandra när vi klickade "betala." Kändes i magen. Så nu har vi helt plötsligt en nedräkning! 2 februari. 124 jävla dagar. Resväska. Får jag bara flika in och säga att jag ska bo i ett land med Victoria's Secret igen? Jag får räkna in det i min budget...
 
Anledningen till varför vi bokade var för att enkelbiljetter vanligtbis kostar omkring 16 000, denna kosta 4. Och eftersom vi troligtvis inte åker på en retur till Sverige igen så tog vi tillfället i akt. Nu är frågan bara vart resan ska avslutas.. på en kryssning i Karibien. Eller ett besök till min värdfamilj i Arizona och ett stopp i New York på vägen hem. Hur det än blir så är vi på en hejdundrande bra start.
 
 
 
Välkommen till min blogg! Jag heter Eira, jag är 22 år och bor i Göteborg. Jag är inne på mitt andra år på programmet Psykologisk Coach där jag pluggar positiv psykologi och hjärnan. I min blogg skriver jag en hel del om vad vi kan göra för att må bättre med oss själva, främst genom att boosta självkänsla och självförtroende. Utöver det så delar jag med mig av vardagsliv, tankar, reflektioner, min kärlek för resande, och mitt distansförhållande till en Amerikan. Kontakt mig på: eiralj@hotmail.com