Q&A

Vicki:
Hur mycket kommer ni att jobba och vad tänker ni göra under tiden ni inte jobbar? Har ni
Några speciella ställen ni planerat och vill besöka?
 
Svar: Vi kommer jobba 25 timmar i veckan bara! Så 5 timmar om dagen. Känns ju som semester i jämförelse.
Men arbetstimmar kan variera mycket från ställe till ställe. Gården man kommer till har sina egna tider och regler. Men överlag är det inga heltidstjänster direkt. Är rätt säker på att du kommer få en hel del fritid.
 
Åh, svårt att säga nu. Jag är rätt säker på att vi kommer hitta saker att göra när vi väl är där. Bli tipsade om platser och se vart vägen tar oss. Men jag tror att vi kommer sysselsätta oss mycket med att vara ute. Vi pratar lite om att skaffa en billig cykel att skjutsa omkrig på och ta oss runt med. Om vi inte har supertidiga arbetspass så vill jag gå upp och promenera/springa stranden om morgonen. Jag hoppas att det är möjligt att surfa dät vi bor för det är något jag vill göra en del. Honolulu ligger 1,5 timma bort, som storstadstjej tror jag att jag kommer längta dit en del. Åker säkert till städer som ligger i närheten också bara för att inte stanna på en plats veckorna. Vi känner redan lite folk på ön, mammas ex bor där och han vill visa oss omkring. Och Lina har en kompis sen när hon var på Hawaii på ett år sedan. Han pluggar på Hawaii Pacific University, hade inte tackat nej till lite college fester och nytt folk. Det är några tankar, men sen blir det ju som det blir när vi är där. Svårt att säga i förväg hur vår vardag kommer att se ut.

Vi är inne på att ta en break och besöka en annan ö, förmodligen Kauai eller Maui. Flyg emellan ligger på ca 500 tur och retur bara. Men sen har jag hittat lite ställen, som Dead Mans Cat Walk. North Shore. Lanikai Beach, som anses vara av de vackraste stränderna i världen. Och sen vill vi roadtrippa ön på moppe. Menjag vill ta rad på fler most do's. Samtidigt som jag vill lämna lite till nyfikenheten och ta det som det kommer när vi väl är där.
 
The Dead Mans Cat Walk
Lanikai Beach
Ön Kauai

Island style

Nu vet den här känslan man har just precis innan man är på väg ner för en brant backe på en bergbana? Det suget ger Hawaiitankar mig. Ibland undrar jag om jag är en överkänslig, eller om alla känner saker såhär starkt. Kan ju knappt jobba när jag sätter igång mina dagdrömmar på riktigt. Det ger mig liv. Piña colada, havssköldpaddor, snorkla korallrev, ha en bräda under armen, hyra moppar en dag och fräsa runt omkring ön, bestiga ett berg eller två, kolla på solnedgångar, äta shaved ice, lyssna på reggae, stå på åkern och odla bananer och jag bara vet att jag och Lina kommer skratta oss igenom vad vi än håller på med för det är så vi är. 
 
Alla resor betyder olika saker för mig. Någon gång vill jag ta mig till Bali och gå upp tidigt och yoga. Göra spirituella saker. Leva enkelt, uppskatta det som finns. Umge mig av kärleksfulla människor och se livet ur deras ögon och ta det med mig vart jag än går.
Och för Hawaii är det en blandning av saker. Men att vara aktiv är en av dom, att göra massa utomhus saker; vandra, cykla, surfa, simma. Känna sig hälsosam. Frossa i tropiska frukter, äta sånt som är bra för mig. Tänka glada tankar. Ta med mig en bunt böcker och läsa kloka saker. Sol på kinderna. Positivity. Skratta högt och skratta mycket. Göra spontana saker. Åka på äventyr. Lära känna lovals, Hitta tillbaka till den jag är för det känns som jag glömmer vem det är. Komma bort ifrån allt det där som inte spelar någon roll, sånt som egentligen förgiftar oss och ger stress. Det som spelar så stor roll men som egentligen inte betyder nånting. Som instagram, märken, åsikter, utseenden. Bli fri från stressen att alltid vara perfekt. Vara carefree istället. Ha en bikini på under hela tiden. Blött saltvattenhår. Och flipflops. En kokosnöt på någon strandbar, layed back med min bästa kompis. Långt ifrån pendeltåg med strama kontorsnissar och sina laptops och sina åtta till fem och överlevnads-liv.
 

Hej igen..två månader senare.

Vill verkligen be om ursäkt för att jag inte skrivit något alls på två månader, varken inlägg eller någon förklaring. Jag bara försvann utan att säga något vilket inte känns helt rätt, men ju mer tiden gick desto längre ifrån kom jag att skriva ett inlägg. 
Tänkte förklara varför jag inte skriver på den här bloggen något mera. Det är inte det att det tog en himla massa tid för tid hade vi lagt ner så mycket innan så det visste jag ju funkade, men med bloggen var det helt plötsligt en massa tid då man kände sig pressad, varje dag dessutom vilket sög ut glädjen ur det. Vad jag än gjorde som inte hade med bloggen att göra kunde jag inte riktigt fokusera på eller njuta av för jag visste alltid att jag behövde leverera inlägg. Och det tog aldrig slut. Jag levererade för en dag, var lugn i någon timme och blev sen stressad över nästa dags inlägg. Så när jag sen åkte utomlands ville jag verkligen inte förstöra alla små ögonblick i vardagen genom att ha den pressen hängandes över mig. Även om det känns tråkigt att helt plötsligt lägga det vi jobbat med i månader åt sidan är jag glad över beslutet för det ger mig den ultimata upplevelsen av allt som händer utomlands och möjligheten till att leva varje ögonblick fullt ut.
Jag vet inte om någon annan kommer hjälpa Eira att blogga i framtiden, tjejerna på svensk mark försöker styra upp ett möte för att diskutera nästa steg så vi får se helt enkelt. Ni kan iallafall räkna med gästinlägg från mitt håll! 


Just nu befinner jag mig på Bali (ensam!!) och det har verkligen varit världens bästa upplevelse. Blir ett inlägg om det inom kort! 
Puss&kram och ta hand om er alla nu!
//Victoria
 

Don't be afraid of being different. Be afraid of being the same as everyone else.

When you grow up you tend to get told the world is the way it is and your life is just to live your life inside that world. Try not to bash into the walls too much. Try to have a nice family life, have fun, save a little money. That’s a very limited life. Life can be much broader once you discover one simple fact, and that is - everything around you that you call life, was made up by people that were no smarter than you. And you can change it, you can influence it, you can build your own things that other people can use. That’s maybe the most important thing. It’s to shake off this erroneous notion that life is there and you’re just gonna live in it, versus embrace it, change it, improve it, make your mark upon it. I think that’s very important and however you learn that, once you learn it, you’ll want to change life and make it better, cause it’s kind of messed up, in a lot of ways. Once you learn that, you’ll never be the same again.
 

How to score that job!

Sandra: Hej! Först och främst vill jag säga att bloggen är så himla inspirerande och härlig att följa! Sen undrar jag bara hur du fick ditt jobb på Ica Maxi? Sökte du på ex. internet eller direkt i butik? :)Kram Kram
 
Svar: Min kompis Lina, bästa vän och hon jag ska till Hawaii med jobbar på Maxi. Och när hon hon hörde att de behövde personal så tänkte hon direkt på mig. Pratade med sin chef. Och han bad mig att ringa. Jag ringde. Var på intervju dagen efter och fick ett samtal ett par dagar senare. Hade min första dag tre dagar senare. Så jag hade min ingång och det hjälpte ju hur mycket som helst. 
Men jag skulle säga: ligg på. Testa alla medel som finns. Skicka in cv, lämna in det i butik. Ring upp ett par dagar senare. Min kompis Simon ringde bokstavligt talat tills hand fick jobbet för de tänkte "Men shit! Han vill verkligen vara här. Han är ambitiös." Så de gjorde en tjänst till honom. Jag vet en kille på Maxi som skickade sitt cv till alla kontaktpersoner på webben och därför fick han en plats. Det värsta du kan få är ett nej. Värre än så blir det inte. Det är värt att vara lite jobbig, i slutändan är drivkraft faktiskt en egenskap de kommer uppskatta och kanske till och med anställa en på grund av. Så om du vill ha ett jobb på Maxi, visa det och förhoppningsvis kommer det belöna sig. Massa lycka till! Och stort tack. Kram på dig 
 
 
Välkommen till min blogg! Jag heter Eira, jag är 22 år och bor i Göteborg. Jag är inne på mitt andra år på programmet Psykologisk Coach där jag pluggar positiv psykologi och hjärnan. I min blogg skriver jag en hel del om vad vi kan göra för att må bättre med oss själva, främst genom att boosta självkänsla och självförtroende. Utöver det så delar jag med mig av vardagsliv, tankar, reflektioner, min kärlek för resande, och mitt distansförhållande till en Amerikan. Kontakt mig på: eiralj@hotmail.com